Olika typer av tvistemål i allmän domstol

Tvistemål kan delas in i olika kategorier beroende på målets karaktär, regler för hantering och parternas möjlighet till förlikning. Här går vi igenom de huvudsakliga typerna av tvistemål som hanteras i allmän domstol: dispositiva, indispositiva och förenklade tvistemål.

Dispositiva tvistemål

Dispositiva tvistemål kännetecknas av att parterna själva styr rättegången och vad som behandlas i domstolen. Här är det parternas yrkanden och bevisning som sätter ramarna för vad domstolen kan pröva och besluta om. Detta innebär att domstolen inte kan fatta beslut utöver det som parterna yrkat på, oavsett om domstolen anser att ett annat beslut vore mer rättvist. Till exempel kan domstolen inte tilldela ett högre skadestånd än vad som begärts eller ändra yrkanden om prestationer utan parternas medgivande.

Förlikning är tillåtet i dispositiva mål, vilket innebär att parterna när som helst kan komma överens och avsluta tvisten genom en förlikning. Förlikningen kan göras utomrättsligt eller stadfästas genom en dom i domstolen.

Exempel på dispositiva tvistemål:

• Tvister om pengar (exempelvis skulder)
• Köprättsliga fel (som fel i vara eller tjänst)
• Tvister om avtalstolkning och skadeståndsanspråk

Eftersom det är parterna som har full kontroll över yrkanden, kan de också själva välja att avgöra tvisten utanför domstolen genom en överenskommelse.

Indispositiva tvistemål

Indispositiva tvistemål är av en annan karaktär. I dessa mål spelar det allmänna eller samhälleliga intresset en stor roll, vilket gör att domstolen har ett större ansvar för utredningen och inte kan basera beslut enbart på vad parterna själva har kommit överens om. Till skillnad från dispositiva tvistemål kan parterna inte förlikas utan domstolens prövning eftersom det kan finnas rättsliga skydd eller intressen som ska beaktas.

I dessa mål får domstolen ett eget utredningsansvar och kan inhämta bevisning och annan information för att kunna fatta ett beslut som är förenligt med lagens krav.

Exempel på indispositiva tvistemål:

• Familjemål som vårdnad, boende och umgänge för barn
• Äktenskapsmål om t.ex. äktenskapsskillnad
• Faderskapsmål

Eftersom sådana mål ofta berör barns rättigheter eller andra frågor som rör individers grundläggande behov, är förlikning begränsad. Domstolen avgör dessa mål med hänsyn till vad som är bäst för till exempel barnet i ett vårdnadsmål, oavsett vad parterna vill komma överens om.

Förenklade tvistemål (småmål)

Förenklade tvistemål, även kallade ”småmål”, avser tvister där det tvistiga beloppet understiger ett halvt prisbasbelopp (vilket för år 2026 är 29 600 kr). Förenklade tvistemål har särskilda regler som gör processen enklare och snabbare. En viktig skillnad är att kostnadsansvaret för rättegångskostnader är begränsat, vilket innebär att den tappande parten oftast inte behöver betala motpartens rättegångskostnader. I stället är det bara vissa begränsade kostnader som ersätts, exempelvis för en timmes juridisk rådgivning enligt gällande rättshjälpstaxa.

Exempel på förenklade tvistemål:

• Småskulder mellan privatpersoner
• Tvister om mindre belopp i köprättsliga sammanhang

Dessa mål är ofta mindre komplicerade, och de processuella reglerna är anpassade för att undvika höga kostnader och långdragna rättegångar. Parter väljer därför sällan att anlita ombud i dessa mål, just på grund av den begränsade ersättningen för rättegångskostnader samt att det inte finns möjlighet till finansiellt stöd via sin hemförsäkring eller staten för att täcka några ombudskostnader.

Sammanfattning

Olika typer av tvistemål kräver olika processuella tillvägagångssätt. I dispositiva mål har parterna större frihet att själva påverka tvistens utgång, medan indispositiva mål skyddar samhälleliga intressen och barnets bästa. Förenklade tvistemål är utformade för att effektivt hantera mindre ekonomiska tvister med lägre kostnadsrisker för parterna. Att förstå skillnaderna mellan dessa tvistemål är viktigt för att navigera rätt i rättsprocessen.

Läs mer om tvistemål på Sveriges Domstolars webbplats​

Hur en rättegång går till i olika typer av tvistemål

Tvistemål kan hanteras på olika sätt beroende på om det är ett dispositivt, indispositivt eller förenklat tvistemål. Här följer en genomgång av hur rättegångsprocessen skiljer sig i de olika målen, från inledning till domslut.

Dispositiva tvistemål

Dispositiva tvistemål kännetecknas av att parterna själva kontrollerar vad domstolen ska pröva och besluta om. Rättegångsprocessen i dessa mål sker enligt följande:

1. Stämningsansökan: Den part som vill inleda rättegången, kallad käranden, lämnar in en stämningsansökan till tingsrätten. Ansökan måste innehålla ett tydligt yrkande (vad käranden vill uppnå) samt en grund (de omständigheter som käranden åberopar).
2. Svaromål: Motparten, kallad svaranden, får en chans att lämna in ett skriftligt svaromål där denne meddelar om den medger eller bestrider yrkandet. Svaranden kan också åberopa egen bevisning.
3. Förberedelse: Målet går in i en skriftlig och muntlig förberedelse där domstolen försöker klargöra vilka frågor som är tvistiga och vilka bevis som ska läggas fram. Syftet med förberedelsen är att skapa struktur och göra processen effektivare. Förberedelsen kan ske både via brevväxling och förberedande förhandling i domstol.
4. Huvudförhandling: Under huvudförhandlingen presenterar båda parter sina bevis och argument. Vittnen kan höras, och skriftliga bevis läggs fram. Eftersom det är ett dispositivt mål, är det parterna som styr över vilken bevisning som läggs fram och vad domstolen får ta ställning till. Domstolen får endast pröva det som yrkas.
5. Dom: Efter att huvudförhandlingen avslutats meddelar domstolen sin dom baserat på det som framkommit under rättegången. Förlikning är möjlig hela vägen fram till dess att dom avkunnats, och om parterna enas kan domstolen stadfästa förlikningen.

Indispositiva tvistemål

I indispositiva tvistemål är det inte enbart parterna som styr processen, utan domstolen har ett större ansvar för att säkerställa att all relevant information läggs fram. Detta påverkar rättegångsförfarandet på följande sätt:

1. Stämningsansökan: Precis som i dispositiva mål inleds processen med en stämningsansökan från käranden. Vanliga mål i denna kategori är vårdnadstvister, faderskapsmål och mål om boende och umgänge med barn.
2. Svaromål: Svaranden får chans att svara på stämningen och lägga fram sin egen bevisning. Även här kan svaranden bestrida eller medge yrkandet.
3. Domstolens utredningsansvar: I dessa mål har domstolen ett utredningsansvar, vilket innebär att domstolen kan begära ytterligare bevisning eller kalla in sakkunniga om det behövs. Till exempel i ett vårdnadsmål kan domstolen begära utredningar från socialtjänsten för att ta reda på vad som är bäst för barnet.
4. Förhandling: Huvudförhandlingen i indispositiva mål liknar den i dispositiva mål, men med skillnaden att domstolen kan aktivt delta och ställa frågor för att säkerställa att tillräckligt underlag finns för att fatta ett beslut. Eftersom målet kan ha ett samhälleligt intresse, som barnets bästa, är det inte tillåtet för parterna att förlikas utan domstolens godkännande.
5. Dom: I indispositiva mål fattar domstolen beslut baserat på vad som är bäst för de inblandade, särskilt i familjemål där barnets bästa ska vara vägledande. Parterna kan inte själva besluta om en lösning som inte är förenlig med barnets bästa.

Förenklade tvistemål (småmål)

Förenklade tvistemål, även kallade småmål, har en något förenklad rättegångsprocess för att hantera tvister om mindre belopp.

1. Stämningsansökan: Precis som i andra tvistemål lämnas en stämningsansökan in. Tvisten måste dock gälla ett belopp som är lägre än ett halvt prisbasbelopp (ungefär 29 600 kr år 2025).
2. Svaromål och förberedelse: Svaranden får möjlighet att svara, och domstolen förbereder målet. Förberedelsen sker ofta skriftligen eller via telefon för att hålla nere kostnaderna.
3. Förenklad huvudförhandling: Huvudförhandlingen i ett förenklat tvistemål är oftast betydligt kortare än i vanliga mål. Parterna väljer ofta att inte anlita juridiska ombud eftersom den tappande parten inte är skyldig att ersätta motpartens rättegångskostnader utöver begränsade kostnader, exempelvis för en timmes juridisk rådgivning.
4. Dom: Efter förhandlingen meddelas en dom. Eftersom kostnaderna för processen hålls låga är det vanligare att parterna själva hanterar tvisten utan ombud.

Sammanfattning av rättegångens gång i olika tvistemål:

1. Dispositiva tvistemål: Parterna styr över rättegången och kan fritt förlikas.
2. Indispositiva tvistemål: Domstolen har ett större ansvar för utredningen och parterna kan inte fritt förlikas.
3. Förenklade tvistemål: Mindre formell process med förenklade regler för att hålla kostnaderna nere.

För ytterligare information om tvistemålsprocessen och hur de olika målen hanteras, kan du besöka Sveriges Domstolars hemsida​