Vårdnadstvist

I den här texten beskriver vi steg för steg hur en vårdnadstvist går till och vilka omständigheter som är avgörande när domstolen prövar frågor om barns vårdnad, boende och umgänge. Det är dock viktigt att betona att varje fall är unikt och att det är viktigt att ta juridisk rådgivning i ett tidigt skede, för att i bästa fall undvika tvist, alternativt för att göra det bästa av situationen om en tvist blir nödvändig.

Så här går en vårdnadstvist till

Ett mål som rör barns, vårdnad, boende och umgänge är ett s.k. indispositivt tvistemål. Detta innebär att tvistemål sådana där parterna inte fritt kan förlikas om sakfrågan, utan där domstolen måste göra en självständig prövning för att säkerställa att beslutet överensstämmer med lagstiftning och allmänna intressen. Domstolen är inte bunden av parternas yrkanden eller medgivanden utan ska självständigt utreda och pröva sakfrågan för att säkerställa att beslutet är lagenligt. Detta innebär att domstolen tar en mer aktiv roll genom att ex. inhämta ytterligare utredning för att kunna fatta ett korrekt beslut. En vårdnadstvist kan dock många gånger avslutas genom en samförståndslösning. Således behöver inte alla nedanstående steg bli aktuella.

Informationssamtal med kommunen

Innan ett mål om vårdnad, boende eller umgänge kan inledas i domstol är det enligt svensk lag obligatoriskt att föräldrarna deltar i ett informationssamtal som anordnas av socialnämnden. Det är primärt kommunen där barnet är bosatt som ansvarar för samtalen. Detta samtal är ett viktigt steg för att försöka lösa konflikten utanför domstolen och genomförs av familjerätten i kommunen. Ett intyg från detta samtal måste sedan bifogas till stämningsansökan som bevis på att samtalet har ägt rum. Intyget får inte vara äldre än 1 år när talan väcks. Samtalen är kostnadsfria för föräldrarna. I första hand sker samtalet gemensamt om det inte finns särskilda skäl som talar mot att detta kan ske. På begäran av någon av föräldrarna ska dock enskilda samtal alltid erbjudas.

Ansökan om stämning och svaromål

En vårdnadstvist inleds med en stämningsansökan. En stämningsansökan upprättas av den kärande eller dess juridiska ombud. I stämningsansökan anger du dina yrkanden och dina grunder. Yrkanden är vad du vill att tingsrätten ska besluta och dina grunder är skälen till att tingsrätten ska besluta i enlighet med dina yrkanden. I stämningsansökan anger du också vilken bevisning du vill åberopa. I ett vårdnadsmål kan domstolen ta ställning till tre huvudsakliga frågor:

Vem som ska ha vårdnaden om barnet – Domstolen kan besluta om ensam eller gemensam vårdnad baserat på vad som anses vara bäst för barnet.
Barnets boende – Var barnet ska bo och hur boendet ska organiseras, oavsett om vårdnaden är ensam eller gemensam.
Umgänges – Hur umgänget med barnet ska utformas.

Efter att stämningsansökan är inlämnad till tingsrätten utfärdar tingsrätten stämning och delger motparten som har möjlighet att svara på den genom att inge ett så kallat svaromål. I svaromålet anger motparten sin inställning till dina krav samt framför eventuella egna yrkanden och grunderna för dessa.

Domstolen kan i denna måltyp också ta ställning till umgängeskostnadernas fördelning.

Sammanträde för muntlig förberedelse

Efter en inledande skriftväxling kommer tingsrätten att boka tid för ett sammanträde som kallas för muntlig förberedelse. Vid sammanträdet närvarar en ordförande, protokollförare samt parterna och deras ombud. Sammanträdet syftar dels till att gå igenom målet och dels till att ge parterna möjlighet att träffa en överenskommelse under ledning av rättens ordförande. Det är möjligt att ni under detta sammanträde kommer överens om en lösning som ni båda är nöjda med och att målet därefter kan avslutas.

Snabbupplysning inför muntlig förberedelse

Inför en muntlig förberedelse där intermistiska yrkande gjorts kan domstolen om den anses befogat begära en s.k. snabbupplysning av socialnämnden i barnets hemkommun. En snabbupplysning kan innefatta både registerutdrag gällande parterna men också ett underlag som grundar sig på samtal med föräldrarna och i vissa fall även barnet. Snabbupplysning ska underlätta domstolens beslutsfattande gällande det interimistiska yrkandet genom att tillföra objektiv utredning.

Interimistiskt beslut

Om ni inte kan komma överens om en lösning finns möjligheten att inför eller i den muntliga förberedelsen yrka om att tingsrätten ska besluta interimistiskt om vad som ska gälla tillsvidare. Ett tillfälligt beslut med andra ord. Det interimistiska beslutet gäller tills dess tingsrätten har avgjort frågan genom dom eller att ni kommer överens om annat. Ett interimistiskt beslut kan dock ändras av domstolen.

Vårdnad-, boende- och umgängesutredningen

Efter sammanträdet för muntlig förberedelse kan rätten förordna att familjerätten ska genomföra en vårdnad-, boende- och umgängesutredning. Detta är en mer omfattande utredning som ofta pågår under flera månader. Barnets förhållande till vardera förälder utreds genom samtal med föräldrarna och andra vuxna i barnets närhet. I vissa fall hörs även barnet själv (beroende på ålder och övriga förutsättningar). Familjerätten ger därefter en rekommendation om vad de anser bör gälla avseende vårdnaden, boendet och umgänge. Denna utredning tas sedan in i målet i tingsrätten och ligger som en del av grunden för tingsrättens bedömningar.

Samarbetssamtal eller medling

Tingsrätten kan också uppdra åt familjerätten att genomföra samarbetssamtal med föräldrarna eller tillsätta en medlare. Detta förutsätter båda parternas samtycke. Familjerättens medlare redovisar därefter resultaten av samtalen till tingsrätten. Det är möjligt att ni under dessa samtal kommer överens om en lösning som ni båda är nöjda med och att målet därefter kan avslutas i tingsrätten.

Huvudförhandling

Om ni inte kommer överens under processens gång kommer tingsrätten att avgöra målet efter en huvudförhandling. Det är vanligast att domstolen består av en yrkesdomare och tre nämndemän

Inledning: Förhandlingen inleds med att tingsrättens ordförande går igenom målet och fastställer vilka frågor som ska avgöras.
Parternas yrkanden och grunder: Käranden (den som väckt talan) och svaranden (motparten) får presentera sina yrkanden och grunder. Parterna eller deras ombud hjälper till att lägga fram argument och förtydliga deras ståndpunkt.
Bevisning: Bevisning som exempelvis vittnesmål, familjerättens utredning och eventuella sakkunnigutlåtanden läggs fram. Vittnen och parter kan kallas att höras under ed eller sanningsförsäkran. Om barnet har hörts i utredningen är detta en del av bevisningen, men barnet kallas sällan att vittna direkt i domstolen.
Slutplädering: Båda parterna får göra en sammanfattande framställning av sina argument och förklara varför domstolen bör fatta beslut till deras fördel.

Efter huvudförhandling

Domstolens beslut: Efter huvudförhandlingen överlägger domstolen och meddelar en dom, ofta inom några veckor.
Domen vinner i mål i tingsrätten laga kraft efter tre veckor från domens datum om den inte överklagas. Det kan dock vissa fall beslutas att domen ska börja gälla omedelbart (även under överklagandefristen). För att domen ska omprövas i hovrätten krävs det prövningstillstånd.

Ansökan om verkställighet

När det finns en dom som inte längre kan överklagas eller om det beslutas att domen ska gälla omedelbart finns möjlighet att ansöka om verkställighet om domen inte efterlevs av någon av parterna. Detta kan aktualiseras ex. varje gång en part inte lämnar ut barnet för umgänge med den andre föräldern. Domstolen har efter att andra möjligheter uttömts och efter en bedömning av hinder motverkställighet, m.m. möjlighet att använda tvångsmedel för att verkställa domen. Den part som inte följer domen kan åläggas av domstolen att betala vite till staten (dvs. ett förutbestämt skadestånd). I sällsynta fall kan verkställighet också ske genom att barnet omhändertas och lämnas över till den andra föräldern med hjälp av socialtjänst och polis.

Avgörande faktorer i mål om vårdnad, boende och umgänge

Regelverket avseende barns boende, umgänge och vårdnad återfinns i 6 kap. föräldrabalken. Alla beslut i dessa frågor ska avgöras utifrån vad som är bäst för barnet. Varje situation ska bedömas individuellt, och vad som är barnets bästa kan ofta vara svårbedömt då domstolen har många omständigheter att ta hänsyn till.

Ensam vårdnad

Utgångspunkten är att gemensam vårdnad och tillgång till båda föräldrarna betraktas som positivt för barnet. Om en förälder uppvisar olämplighet eller om det finns påtagliga samarbetsproblem som omöjliggör att fatta nödvändiga beslut om barnet ger detta i vissa fall domstolen anledning att tilldela en av föräldrarna ensam vårdnad.

I fråga om olämplighet gör domstolen en riskbedömning av barnets situation, där faktorer som bl.a.: risk för våld, övergrepp, bortförande, brister i omsorg eller en parts missbruk av alkohol eller droger värderas. Många gånger är att det oftast är parterna och barnet själv som bäst kan vittna om sådana förhållanden. Det kan därför vara svårt att bevisa en parts olämplighet då många sådana handlingar sker inom hemmets väggar och i muntliga kontakter. Objektiva vittnen och andra typer av bevisning är därför av stor relevans.

Vidare bedömer domstolen föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor rörande barnet. Finns det problem som är så påtagliga att framtida samarbete anses omöjligt så kan ensam vårdnad anförtros åt en förälder. Domstolen ska ska fästa särskild vikt vid en förälders samarbetsförmåga när det kommer till att avgöra om ensam eller gemensam vårdnad är bäst för barnet. Är en part ensam ansvarig för det bristande samarbetet eller utövar direkt umgängessabotage så kan den andra parten ha fördel avseende att erhålla ensam vårdnad. Det är dock många gånger svårt att definiera och bevisa vilken av parterna som är huvudansvarig för problem i samarbetet och domstolen har som alltid att göra en helhetsbedömning över vad som är barnets bästa.

Även om domstolen finner att ensam vårdnad är bäst för barnet är det vanligt att umgänge regleras i dom. Att umgänge sker måste dock vara förenligt med barnets bästa. Vid avgörande om vad som är bäst för barnet ska särskild vikt fästas vid om det finns risk för att barnet eller annan familjemedlem kan utsättas för våld eller andra övergrepp, eller föras bort eller liknande i samband med umgänge. (läs mer om barns rätt att inte utsättas för våld eller annan kränkande behandling)

Ändring av barns umgänge och boende

Domstolen kan besluta om var barnet ska ha sitt huvudsakliga boende och hur umgänget ska fördelas. Enligt 6 kap. 15 § föräldrabalken har barnet rätt till umgänge med den förälder det inte bor med, under förutsättning att det inte strider mot barnets bästa. Föräldrarna har ett gemensamt ansvar att så långt det är möjligt tillgodose barnets behov av umgänge med den förälder som barnet inte bor med.

Om barnet huvudsakligen bor hos en förälder kallas denne boendeförälder och den andre föräldern umgängesförälder. Boende kan också vara växelvis. Domstolen bedömer i dessa frågor utifrån barnperspektivet och beaktar bl.a. att barnet mår bra av kontinuitet och stabilitet genom att vara kvar i en invand miljö, men också har rätt till en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Olika intressen kan alltså stå emot varandra, varför domstolen gör en helhetsbedömning i det enskilda fallet där även barnets egen vilja, satt i relation till ålder och mognadsgrad, beaktas.

Detta är en förenklad version av de fundamentala stegen i ett vårdnadsmål. Vid frågor eller behov av hjälp i ditt individuella fall så är du varmt välkommen att ringa oss på Juristjouren för kostnadsfri rådgivning på 0771-333 444. Du når oss vardagar mellan 8-17.

Se länkarna nedan om du önskar läsa mer i ämnet:

Hur betydelsefull är barnets vilja i en vårdnadstvist?

Pappor: våga ta plats i era barns liv!

Anklagelser om våld i en vårdnadsprocess

När ett barn inte vill träffa den ena föräldern

Egenmäktig flytt med barn

Familjerätt – Juristjouren.se