Ansvarsfördelning mellan boende- och umgängesförälder
När barnet bor hos den ena föräldern och har umgänge med den andra blir föräldrarna boende- respektive umgängesförälder. Oaktat denna rollfördelning är utgångspunkten vid gemensam vårdnad att föräldrarna ska fatta beslut rörande barnet gemensamt. Detta kan dock i praktiken visa sig vara svårt. Hur ser egentligen ansvarsfördelningen ut mellan boende- och umgängesförälder?
Den gemensamma beslutanderätten ska man inte tolka som att föräldrarna behöver fatta vartenda litet beslut gemensamt. Av praktiska skäl behöver den förälder som för tillfället har barnet boende hos sig ensam kunna fatta beslut om barnets vardagliga omsorg. Till den dagliga omsorgen hör beslut om exempelvis barnets kläder, sovtider och fritidsaktiviteter. Även en kortare utlandsvistelse räknas som ett sådant beslut. Dock under förutsättning att barnets umgänge med den andre föräldern inte blir förhindrat. När det gäller eventuell barnomsorg är detta emellertid ett beslut som ytterst ankommer på boendeföräldern. Detta hänger ihop med att barnomsorgen har starka kopplingar till en fungerande vardag samt att reglerna för kommunal barnomsorg utgår från barnets folkbokföringsadress. Boendeförälderns bestämmanderätt gäller barnomsorg upp till förskoleklass, därefter kräver man båda föräldrarnas samtycke.
Vad har man rätt att påverka under den andre förälderns umgängestid?
Om man utgår från ett gemensamt vårdnadsansvar gäller en grundläggande bestämmande- och
insynsrätt för föräldrarna. Detta gäller för beslutstagande kring bl.a. barnets skolgång, sjukvård, folkbokföring samt för insyn i utvecklingssamtal och rätt att medverka vid läkarbesök. Gemensamt för alla beslut som rör vårdnad, boende och umgänge är att dessa ska grunda sig i barnets bästa. Vad barnets bästa är i detalj kan det dock råda olika uppfattningar om. Då det i många fall inte finns några exakta svar har lagstiftaren lagt ett stort ansvar på föräldrarnas omdöme. Detta betyder att en förälder i hög grad har rätt att själv bestämma över barnets tid, vem barnet träffar och vilka regler som gäller under den förälderns umgängestid. Det kan exempelvis innefatta var man tillbringar en semester eller hur mycket barnet får använda sin mobiltelefon.
Vem bekostar barnens hämtning och lämning?
Huvudregeln är att det är den s.k. umgängesföräldern. Dvs. föräldern som inte har barnet folkbokfört hos sig har det huvudsakliga ansvaret för kostnader med anledning av barnets umgängesresor. Boendeföräldern ska emellertid bidra till kostnaderna utifrån vad som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter. I praktiken betyder det att om någon av föräldrarna inte har råd att betala resekostnaden får den andre föräldern betala mer. Det finns också en tiomilsgräns att ta hänsyn till som innebär att boendeföräldern främst ska vara skyldig att bidra vid längre sträckor.
Vad kan ni som föräldrar göra?
Vi brukar rekommendera att man upprättar ett umgängesavtal. Där ska det tydligt framgår hur barnets umgänge ska se ut på vardagar respektive storhelger/sommarlov samt var och hur hämtning och lämning ska ske. Eventuellt även hur resekostnaderna ska fördelas. Avtalet ska betraktas som ett ramverk och har till syfte att förebygga konflikter mellan föräldrarna. Detta bidrar i sin tur till ett kvalitativt umgänge mellan barnet och föräldrarna. Hur avtalet bör utformas är individuellt för varje familj och det är ni föräldrar som själva bestämmer hur mycket ni vill reglera.
Kan ni inte komma överens på egen hand kan ni vända er till socialtjänsten för råd och stöd genom samarbetssamtal.
Har du fler frågor om ansvarsfördelning mellan boende- och umgängesförälder? Ring oss på Juristjouren för kostnadsfri rådgivning på 0771-333 444.
Umgängesavtal – vad innebär det? – Juristjouren
